Två PISA-rapporter på kort tid har pekat på de svenska elevernas sjunkande resultat, något som många ser som oerhört oroväckande, och det har jag full förståelse för. Men innan vi börjar skrika om total reformering (igen), betyg i lägre klasser (igen) och katederundervisning (igen) så kanske vi borde ta och tänka över vad detta egentligen betyder.
PISA är en sammanställning som organisationen OECD ger ut, samma organisation har även ett index som jag personligen tycker är betydligt mer relevant, nämligen ett ”bättre liv index” (Better Life Index). Det indexet handlar väldigt enkelt om hur bra liv vi har, man har vägt ihop många olika faktorer, såsom inkomst, fritid, förväntad livslängd, upplevd hälsa och hur nöjd man känner sig med livet. Nu kanske ni blir lite chockade, men det här indexet visar att vi i Sverige faktiskt är rätt nöjda med livet. Om man ser till alla faktorer ligger Sverige väldigt bra till, uppe med länder som Kanada, Australien och Norge. Ett problem som framkommer, trots dessa goda nyheter, är att Finland faktiskt ligger sämre till i detta index än Sverige.
Jag vet vad ni tänker nu: ”Åkaj, men då har de inte tagit hänsyn till Finlands underbara och helt felfria skola!” … men jo, det har OECD faktiskt gjort. Och det är sant, Finlands elever har bättre färdigheter även i detta index (inte konstigt med tanke på att det är samma siffror) men de ligger efter i betydligt fler indikatorer. Exempelvis har finnarna lägre disponibel inkomst, $25739 mot Sveriges $26242, de har mindre fritid, röstar i lägre utsträckning, lever kortare tid, medborgarna mördar mer än dubbelt så många som Sverige och har betydligt sämre upplevd hälsa än Sverige. Men det intressantaste är nog ändå hur nöjda finnarna är med livet, där svenskar ligger något högre.
I nästan alla kategorier ligger Sverige högre än Finland i det mesta som rör livskvalitet, ändå är den svenska skolan en skandal och den finska ett ideal. Jag köper det, rakt av. Både att den finska skolan visar upp ”bättre” resultat än den svenska och att svenskarna mår lite bättre. Det man måste fråga sig då, vad spelar en bra skola för roll? Om det inte handlar om ekonomi, hälsa eller hur nöjd man är med livet, vad handlar skolan om då? Vi brukar oftast framföra ett argument om att skolan är väldigt viktig för demokratin, hur ser det ut där då? Jo, finnarna röstar i betydligt lägre utsträckning (69 % mot Sveriges 85 %) och de finska medborgarna är inte lika tillfrågade om lagstiftning som de svenska.
Om utbildning inte verkar ha något samband mellan varken ekonomi, hälsa, livskvalitet, brottslighet eller demokrati, varför bryr vi oss då så mycket om hur det går för den svenska skolan? Kan vi inte bara släppa hela tanken på att utbildning har något som helst att göra med hur väl ett samhälle mår? För om vårt föregångsland verkar vara så djupt olyckliga, ska vi kanske inte byta idol då?
Eller ska vi kanske se detta index som statistik och inget annat. Statistik som tar hänsyn till vissa indikatorer och missar oerhört många andra värden som är viktiga. Något som ger en fingervisning om hur det ser ut i verkligheten, men som omöjligt kan säga om ett lands medborgare mår bra eller inte då det handlar om mer än inkomster, mordfrekvens och remissinstanser. Ungefär som de andra rapporterna OECD släpper… till exempel, jag vet inte, PISA?
Jonas Pedersén 