Första eskapaden

Karolinas erotiska baksmälla

Karolinas första eskapad

Var är din kjol och blus Karolina? Fick de falla för nöjets behag? Du ligger ensam på dunets bädd, men det vet du inget om, du sover fortfarande i den lyckliga tron att han finns kvar där. Utanför ditt fönster döljer dimman hans fega flykt och in kastar solen en stråle av falsk glädje till ingens behag.

Slå sakta upp ögonen, känn att hans svek är ditt fel. Känn hur du såg på honom en gång för mycket, en gång för länge.

Karolina, dina vänliga ögon och din mjuka mun betydde intet, minns med vemod hur du kastade din oskuld i syndens famn för att dränka dig i Afrodites orena glädje. Du äcklas av din nakna kropp, ser hur din runda barm, som så lidelsefullt smektes igår, nu hänger som klumpar av ånger. Minnet av hans varma andedräkt mot ditt öra förvanskas och du minns bara hårda ord. Tyngden av hans kropp mot din känns nu bara smutsig och allt annat än älskvärt.

Känslan av hans händers lek över din kropp och kyssarna du så gärna besvarade är avlägset ljuva. Aldrig har ditt namn uttalats så vackert, så rent, så falskt som ur hans mun. Hur många gånger du än försöker forma munnen och med åtrå i rösten utstöta ”Karolina” låter det bara som tafatta försök att återskapa det förflutna.

Du drar täcket över huvudet och försöker glömma det du helst av allt vill minnas. Men passionen finns där ännu. Det du mår sämst av är att du njöt av det, att du lät dig själv uppfyllas av erotiken. Hur du med nästan desperat lidelse skrek ut din njutning, inte bara för njutningens skull utan för hans självgoda leende.

Karolina, betrakta dina händer, nu förstår du att dessa, enbart med lätt beröring, kan få en man att inte bara lova underverk utan att även utföra dem. Men se även hur bräcklig kraften av dess händer är, när du slutade smeka så gick han. Karolina, du är bedragen, du bedrog dig själv genom att tro, att hoppas att han skulle stanna kvar. Nu ligger du där, utan blus eller kjol, under ett täcke och ler… för du vet, om han bara minns dina händer så kommer han tillbaka.

Av: Jonas Pedersén